Greek-born Spanish Mannerist Painter, 1541-1614 Greek painter, designer and engraver, active in Italy and Spain. One of the most original and interesting painters of 16th-century Europe, he transformed the Byzantine style of his early paintings into another, wholly Western manner. He was active in his native Crete, in Venice and Rome, and, during the second half of his life, in Toledo. He was renowned in his lifetime for his originality and extravagance and provides one of the most curious examples of the oscillations of taste in the evaluation of a painter,   Related Paintings of GRECO, El :. | An Allegory with | Portrait of Cardinal Tavera | Baptism of Christ | Poet Ercilla y Zuniga | The Adoration of the Shepherds |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Roelandt Savery
1576-1639 Roelandt Savery Gallery Like so many other artists, Savery's Anabaptist family fled North from the Spanish occupied Southern Netherlands when Roelant was about 4 years old and settled in Haarlem around 1585. He was taught painting by his older brother Jacob Savery (c.1565-1603) and Hans Bol. After his schooling, Savery traveled to Prague around 1604, where he became court painter of the Emperors Rudolf II (1552-1612) and Mathias (1557-1619), who had made their court a center of mannerist art. Between 1606-1608 he traveled to Tyrol to study plants. Gillis d'Hondecoeter became his pupil. Before 1616 Savery moved back to Amsterdam, and lived in the Sint Antoniesbreestraat. In 1618 he settled in Utrecht, where he joined the artist's guild a year later. His nephew Hans would become his most important assistant. In 1621 Savery bought a large house on the Boterstraat in Utrecht. The house had a large garden with flowers and plants, where a number of fellow painters, like Adam Willaerts were frequent visitors. Savery had kept his house in Amsterdam, and had one child baptized in Nieuwe Kerk (Amsterdam). Savery was friends with still life painters like Balthasar van der Ast and Ambrosius Bosschaert. In the 1620s he was one of the most successful painters in Utrecht, but later his life got troubled, perhaps because of heavy drinking. Though he would have pupils until the late 1630s, amongst which Allaert van Everdingen and Roelant Roghman, he went bankrupt in 1638 and died half a year later.
Zygmunt Waliszewski
(1897-1936) was a Polish painter, a member of the Kapist movement. Waliszewski was born in Saint Petersburg to the Polish family of an engineer. In 1907 his parents moved to Tbilisi where Waliszewski spent his childhood. In Tbilisi began his studies at a prestigious art school. In 1908 he had his first exhibition and participated in the life of artistic avant-garde. During World War I he fought with the Russian army, returning to Tbilisi in 1917. He visited Moscow several times and became inspired by the Russian Futurists. He, later, became a member of a Futurist group. In the early 1920s, he departed for Poland, and settled in Krakew. Between 1921 and 1924 he studied at Academy of Fine Arts in Krakew in the studios of Wojciech Weiss and Jezef Pankiewicz. In 1924 he went to Paris with his avante-garde group and continued his studies in painting there under the guidance of Pankiewicz. He was a participant in the Capists' plein-air painting workshops in Cagnes, Valence, Cap Martin, and Avignon. At the Louvre, he painted copies and travesties of the works of old masters like Titian, Veronese, Velezquez, Vermeer, Goya, and Delacroix. He was also fascinated by the art of Cezanne, van Gogh, and Matisse. In 1931 he returned to Poland, residing in Warsaw, Krzeszowice, and Krakew. During this time Waliszewski designed scenery and posters, created book illustrations, drew and painted caricatures and grotesque scenes. In Krakew he befriended the Polish Formists. Waliszewski painted primarily portraits and figural compositions and landscapes of the rural countryside. He died suddenly in 1936.